När jag för ett år sedan berättade för en vän att jag ville resa runt i världen och arbeta på distans, att jag ville bo där det var varmt och soligt istället för där det var slaskigt och kallt, då reagerade hon med att säga ”Ja, drömma går ju”. I en ton som angav att hon inte trodde att det var möjligt. När jag frågade vad hon menade frågade hon mig om jag tyckte att jag var realistisk.
Ja, det går att drömma om allt möjligt. Men det är viktigt att drömma. Om man inte har en dröm kommer man aldrig kunna ha ett mål. Utan ett mål kommer man aldrig ta sig någonstans.
Istället för att uppmana folk att vara realistiska bör vi uppmana dem att drömma!
Barn är väldigt bra på att drömma. Vi säger till dem att de kan vara precis vad som helst när de växer upp. Till vuxna säger vi precis tvärtom. Vi säger åt dem att sluta drömma och vara realistiska istället.
Vid vilken ålder bedömer vi att någon ska sluta drömma och börja vara realistisk? Och hur har vi kommit fram till den åldersgränsen?
Om vi vill att vuxna ska vara realistiska och inte drömma, varför uppmanar vi barn att drömma?
Varför har vi inte barnböcker som de här:
Om jag för ett år sedan inte hade en dröm om att arbeta på distans och bo i ett varmt och soligt land hade jag inte varit här idag. Om jag istället för att drömma hade varit realistisk hade jag just nu arbetat på ett stort företag i Sverige och varit deprimerad över mörkret och slasket.
Tack vare min dröm för ett år sedan är jag idag på soliga Malta.
Väl här drömmer jag om New York, Thailand, Rio i Brasilien, Tokyo, Bali och Queenstown i Nya Zeeland.
Jag ser fram emot att mina drömmar ska gå i uppfyllelse, igen.
Se till att börja drömma du också, även om du är vuxen!
//Tore
Håller med, bra skrivet :) Allt är möjligt och man blir aldrig för gammal för att förverkliga sina drömmar.
Eller hur!? :-)
Det är drömmar som får världen att gå framåt. Hur skulle världens se ut idag om inte det fanns drömmar om att få flyga eller bygga ett IT-nät som förbinder världen. Från början var det patetiska drömmar utan realitet. Men de små travande stegen har för alltid förändrat världen.
Fidde! Helt klart. Världen skulle vara en betydligt sämre plats att leva i.
Väldigt väl skrivet Tore!
Tack Erik!
Det är bra att ni har drömmar.Hoppas att de slår in. Man kan nog säga att vi slutat att drömma.Men
hoppas kan vi göra och då att allt skall gå bra för er KRAM.
Tycker inte det känns direkt realistiskt att du skulle kunna åka till Thailand och jobba. Kom tillbaka till verkligheten, Tore!
:-D