I Sverige får vi tidigt lära oss att respektera naturen. I skolan får vi lära oss att allemansrätten är att vårda naturen, att vara i den utan att lämna spår. Samtidigt har vi djup respekt (nåja) för allt vad allmän egendom är. Den som förstör är en vandal som ska bespottas.
På Malta verkar man gärna lämna spår efter sig, helst spår som aldrig går att tvätta bort. På klipporna har folk ristat in namn, figurer och kärleksförklaringar. På urgamla stolta byggnadsverk som funnits sedan riddartiden delar historiens spår plats med unga människors längtan att för evigt minnas. Bilden nedan är tagen vid The World War II Memorial. Inte ens en så helig plats går säker från människors old-school-taggande med kniv.
På bilden: Antingen gerilllamarknadsföring av ett svenskt glassbolag, eller någon som hette GB som för 21 år sedan tyckte att eftervärlden behövde minnas att han varit där.
//Tore