Jag brukar sällan skriva om saker jag ogillar men idag blir det ett undantag. Jag hatar verkligen TV-apparater på gymmen. De är helt onödigt slöseri med plats och energi och de stör mig som försöker träna.
TV på gymmet, ett försök att locka soffpotatisar.
Om det är som på bilden, endast framför löpmaskinerna och med ljudet kopplat till löpmaskinerna, kan det gå an. Tysta TV-apparater i ett rum jag inte besöker har jag inga problem med.
Igår när vi gymmade var vi till en början själva på gymmet. Det var tyst och vi lyssnade på musik i våra mp3-spelare. Det var lugnt och behagligt att träna. Efter ett tag kommer två till, varav ena såg ut som att hon besökte olw-fabriken oftare än gym. Hon stegade fram till TVn, slog på American Top Model och höjde volymen. Helt plötsligt hade min behagliga Zen-liknande muskelförbättrande meditation förbytts till ett stressigt skrän. Runt omkring mig fanns inte längre det avslappnande rörelserna av att lyfta hantlar, istället var mitt personliga rum fyllt av anoretiska, skrikiga 19-åringar vars högsta stund i livet är att få läsa upp ett meddelande från Tyra Banks personlige assistent.
Om jag vill lyssna på egen musik i gymmet tar jag med mig en mp3-spelare. Jag tar inte med mig en boomblaster och ställer den mitt i rummet, eller hur? Varför ska TV-tittande vara annorlunda?
//Tore