På grund av översvämningarna var vi in i det sista osäkra på ifall vår buss från Phuket till Bangkok skulle åka. Hela södra Thailand har förklarats ”katastrofområde” på grund av vattenmassorna. Vårt förtroende för bussbolaget var dock stort, när de sa ”vi väljer att åka” hade vi inga problem att sätta oss i bussen och åka ut i natten.
Vi fick se översvämmade hus, bilparkeringar, bensinmackar och restauranger utmed vägarna. Tyvärr var det mörkt vilket gjorde att det inte gick att fotografera.
Vid ett ställe var stora delar av motorvägen avstängd, alla fordon var tvungna att åka på kolonn där det var som grundast. Mindre bilar verkade inte vilja bege sig ut i vattnet, bara bussar och Toyota Hiluxar valde att vada.
Vi försökte filma inifrån bussen. Det gick lite sisådär, så här blev det:
När vi tittar på filmen så här efteråt inser vi att våra drömmar om en oscar för bästa dokumentärfilm går upp i rök på grund av produktionssvårigheter. Om vi ändå hade haft en lampa :-)
Uppe i Bangkok regnar det inte. Det är dock svårt att avgöra om det är molnigt eller smog. Skiner solen någonsin i Bangkok?
Phuket town var inte alls som vi tänkt oss. Vi hade tänkt att det skulle vara en storstad med höghus och kända butikskedjor men oj så fel vi hade. Phuket town kändes med som en stad i ”byformat”. En massa billiga butiker och matställen men på ett stort område. Det var många gator, tätare trafik och såklart tät befolkningsmängd så det gjorde väl lite att det kändes som en stad men det verkade inte finnas något riktigt centrum..
Vi valde att ta bussen mellan Kamala och Phuket town, dels för att det är mycket billigare än att åka taxi men också för att vi ville se lite mer av Phuket. Det tog ungefär en timme att åka och kostade 40 baht per person. Bussarna är öppna på båda sidorna så det fläktade skönt!
Tog en bild i farten när vi åkte buss så vet inte vad den lilla stranden på bilden heter. Men det var i alla fall i närheten av Kamala.
Vå åt på en kinesisk liten familjerestaurang i Phuket town. Kul att prova något nytt!
Kinesisk mat
Det viktigaste var ju att vi hittade immigration office och snabbt och smidigt kunde förlänga våra visum. Nu räcker de till den 17onde april, vi förlängde 30 dagar även om vi bara är här i 22 dagar till.
PBC-gänget brukar samlas klockan 19 varje kväll för att äta gemensam middag. För att inte tråka ut oss försöker vi äta på olika restauranger varje kväll.
Idag var alla hungriga och valet av restaurang skedde med hjälp av ”första bästa”-metoden. Kvällens restaurang hette Oxygen Bar;
Ett genomgående tema för kvällens diskussioner var alla småutgifter man är tvungen att betala för att man är turist. Att priserna är billigare i Bangkok än turisttäta Phuket.
Efter middagen gick vi och tog en gemensam bonusfika på Cafe Zen som blivit något av gängets favoritcafé här nere. Kanske för att de har både god glass och sprudlande snabbt wifi.
Tog den här bilden på Carl och la sedan upp den på Facebook via mobilen. Blir fortfarande imponerad varje gång jag använder min HTC-telefon. Förstår inte hur mänskligheten överlevde utan smarta telefoner…
Imorgon ska vi åka till Patong och leta efter en antennförstärkare till datorn. Vill försöka få in flera wifinätverk samtidigt.
Nu har vi bytt boende, från Baan Suay hotell till Your Place. För mig går det väldigt bra att surfa men för Tore fungerar det mindre bra..så frågan är om vi kommer kunna bo kvar här, just med tanke på att vi behöver bra och stabilt internet. Lite synd för rummen är fräscha med mycket ljus och vi skulle bara betala 660 baht/natt om vi bokar upp oss på tre veckor, vilket är billigare än både Keree elé och SP Place på Koh Chang.
Idag har vi hyrt moppe och åkt runt halva Phuket. Vi har varit i Karon, Kata, Kata Noi, Rawai och Patong och vi har väl kommit fram till något vi redan visste; att Phuket verkligen är turismens mecka. Kata, Karon och Kata Noi beach kändes ganska lika, det som skiljde stränderna åt var väl i princip längden på dem. Vita stränder med mycket sol och folk. Rawai beach var en strand utan en enda människa, där låg bara en massa longtailbåtar. Patong beach var smockfull med solstolar och turister.
Ett tag kändes det lite hopplöst, vi hittade inget som vi gillade. Inget prisvärt i önskat läge. Men efter middagen letade vi boende inne på en restauranggata i Karon och hittade ett hotell med fina rum och gratis Wifi till ett bra pris. Det ligger nära stranden (gångavstånd, skulle tippa att det tar max 5 minuter att gå), nära mat, shopping och gym. Vi ska prova att bo där en natt för att se om internet är stabilt och om vi kan sova gott :)
Hej!
Jag heter Sara och är 24 år. I september 2010 flyttade jag och min pojkvän utomlands. Vi har bott på Malta i snart två år med en avstickare till Thailand tre månader våren 2011. Vi medverkade då i Paradise Business Camp på Koh Chang och i Kamala, Phuket. Här kan du läsa om livet på Malta, hitta en del information om Thailand och följa mig i mina studier utomlands på distans.
Jag har en kandidatexamen i företagsekonomi med inriktning på marknadsföring och läser nu till fastighetsmäklare på distans. Min pojkvän är civilingenjör i industriell ekonomi och driver nu eget företag. Tidigare bloggade vi båda två här men nu är det främst jag som bloggar om vardagen här på Malta. Min pojkväns blogg hittar du här: torefriskopp.se
