Ett nätverk jag skulle vilja vara med i men alltid stått utanför är Yeos, Young Entrepreneurs of Sweden. Ett nätverk med otroligt drivna människor som alla driver företag. Jag har alltid tänkt att jag ska gå med men har hela tiden skjutit på beslutet.
Trots att jag inte varit medlem har jag flera gånger lyckats snirkla mig in och följa med på roliga upptåg de ordnat. Trippen till Karlstad (eller vart var det vi åkte?) för ungefär ett år sedan var väldigt rolig.
Flera av mina vänner är med och jag blir fantastiskt avundsjuk när jag ser bilderna från årskonferensen. De ser ut att ha väldigt roligt.
Nu är det också för sent, jag har ej längre möjlighet att bli medlem. Yeos har en åldersgräns på 30 år. Jag är för gammal. Förra veckan passerade jag den magiska gränsen. Kanske är det här första tecknet på att jag inte är ungdom längre.
Till er som hela tiden skjuter upp något roligt: Gör det idag, imorgon kan det vara för sent.
Vi hade planerat att sola extra mycket de sista veckorna i Thailand, vara bruna och fina när vi återvänder till Malta. Tyvärr har vädergudarna inte varit med oss på sistone. Det har regnat nu oavbrutet i flera dagar. Enligt de bosatta Svenskarna här nere har det aldrig regnat så här mycket i mars tidigare.
”Första gången jag upplever en hel dags regn i Thailand i mars på 25 år” fick vi höra av en bofast svensk. Att det är en världsunik händelse tröstar knappast när det unika är att det är grått och blött.
Som en blöt ironi passar löpsedlarna från Sverige ihop med vädret även här:
Till och med Aftonbladets löpsedel hånar oss
Om en vecka flyger vi hem. Kanske dags att börja följa väderleksrapporterna från medelhavet.
Detta är del 2 i berättelsen om Koh Chang Rescue Rangers (läs del 1 här). Berättelsen om hur vi räddade fyra stycken EU-medborgare från en säker död ute i vildmarken (eller iaf från en väldigt väldigt tråkig kväll).
Gissa vem som är vem :)
Samtidigt som våra välutrustade hjältar började sin biltur klev fyra eu-medborgare iland från färjan till Koh Chang. Två franska tjejer och deras killar, begränsade till en tvåveckorssemester ville hinna med allt Thailand kunde erbjuda. Utrustade med Lonely Planet och ett stort mod hade de redan klarat av Bangkok och norra Thailand på en vecka.
Efter en vecka i storstäder ville de ha soliga stränder och paradis och tittade i Lonely planet. Boken rekommenderar Long Beach på Koh Chang och vårt sällskap beslöt sig för att försöka ta sig dit.
Det visar sig dock vara svårart att ta sig till Long Beach, ingen vill köra dem dit. Första taxichauffören tittar på dem som om de var galna och vägrar köra dem. Andra taxichauffören försöker få dem att åka till någon annan strand. Tredje säger dock att han kan köra dem till en fiskeby mitt emot, om han får 1000 Baht. Från fiskebyn kunde de sedan ta en båt. De tycker att det är mycket pengar, men vad kan paradiset på jorden vara värt?
Den lilla gruppen, fortfarande vid gott mod, går med på chaufförens erbjudande. Efter en timmes resa ut i ödemarken kliver de av i vad som verkar vara den sömnigaste fiskehålan i Asien. Det tar ett tag men till slut hittar de en båtägare som kan tänka sig att skjutsa dem över havet till stranden som hägrar. För 1000 Baht går han med på att ta dem över sundet. Nu börjar de undra, vad kan det vara värt att ta sig till paradiset?
Efter en skakig färd över ett vågigt hav ser de resans mål. Palmer, något som liknar bungalows och en sandstrand. Båtägaren vill inte köra ända in till stranden och säger åt dem att vada sista biten. Upplyfta av vad de sett kliver de ner i vattnet och börjar vada fram mot stranden.
Med sina ryggsäckar på ryggen försöker de ta sig fram i det knähöga vattnet… ovetandes om vad som lurar på botten…
Har suttit och tittat på hotell i Bangkok hela förmiddagen. Vi åker dit på onsdag och ska vara där i sex dagar. Vi vill hitta nåt fräscht och prisvärt hotell som har ett okej läge. Eftersom det är så himla billigt med taxi i Bangkok så känns det inte som att man måste bo mitt i smeten. Alla tips på hotell i Bangkok är välkomna!
Igår hittade vi ett nytt ställe här i Kamala med svenska influenser, Red Café. De har lunchmackor, sallader och fika. De hade till och med svenskt kaffe!
Just när vi hittat de fantastiskt goda tonfiskmackorna från Oisho, de som räddar vår frukost och gör vår vistelse här billig, effektiv och gastronomiskt fantastisk, då händer det förfärliga.
Tonfiskmackorna försvinner från 7-elevens sortiment!
Hyllplatserna som tidigare var fyllda med läckerheter gapar nu tomma:
Fruktansvärt tomt på tonfiskmackehyllan!
När vi frågar personalen på 7-eleven får vi ett dramatiskt svar om varför:
”Toona? imported! No good, imported!”
Vi förstår inte vad som skulle vara fel med importerade varor. Han börjar sedan gestikulera med händerna, efter ett tag förstår vi att han försöker visa ett svampmoln.
”Toona, imported Japan, no good, Japan Kaboooom”
Vi förstår då varför vi åter igen är hänvisade till restauranger och fik för att äta dagens första måltid. Det är jordbävningen, Tsunamin och slutligen kärnkraftverkskatatsrofen i Japan som har orsakat tonfiskmackebristen i vårt kära Thailand. Ej längre går det att importera läckerheterna från japanska Oishi. En utslagen tonfiskfiskeflotta, 20 000 döda och läckande radioaktivitet satte till slut stopp för japans tonfiskmackeexport.
Efter snart två månader i Thailand har vi märkt ett genomgående tema på maten vi äter. Thailändarna gillar lök. Alla maträtter består till viss del av stora lökskivor. Ibland är nästan hälften av de friterade grönsakerna lök.
De gillar lök så mycket att de till och med har det i maträtter där de inte borde vara. Vad sägs om en Spaghetti Carbonara bestående av bacon, ost, ägg, grädde och…. tjocka lökskivor?
När man går på indisk restaurang här nere kan man lista ut nationaliteten på kocken. Om Kyckling Tikka Masalan innehåller mer gul lök än kyckling vet man att kocken inte är äkta indier utan Thai ( Tikka Masala ska inte innehålla gul lök).
Visst minns vi tsunamin 2004. Denna video sammanfattar rätt bra vad som hände. Att naturen kan vara så jäkla kraftfull! Fy faan säger jag bara. Kolla han som står i vattnet när vågen kommer, han har inte ens hunnit få panik innan vågen sköljer över honom..
Bestäm vilket liv du vill leva först, entreprenöra sen.
Det är min filosofi när det kommer till entreprenörskap. Anledningen är att jag tycker för många blir så uppslukade i sina jobb att de glömmer vad deras liv går ut på, glömmer sina prioriteringar. Att vara egen brukar ses som att leva ett fritt liv, men ser man inte upp kan man lätt hamna i att man jobbar häcken av sig och inte har någon tid över till andra saker, saker som gör en lycklig. Bestäm alltså först vilken livsstil du vill leva, se sedan till att finansiera den.
I mitt entreprenörskap tar jag in tid som en variabel och särskiljer därmed mellan absolut inkomst och relativ inkomst. Absolut inkomst är hur mycket pengar du tjänar i kronor, till exempel 100.000 kr i månaden. Absolut inkomst struntar i hur många timmar du lade ner för att tjäna den summan. Relativ inkomst tar hänsyn till tiden, den ser till timpenningen. Någon som tjänar 100.000kr i månaden men lägger ner 60 timmar i veckan anser jag vara fattigare än en person som tjänar 30.000 kr i månaden och lägger ner 10 timmar i veckan. Det här tankesättet leder till att du måste driva dina företag på andra sätt där outsourcing, automatisering, delegering och resultatbaserade ersättningar har en stor roll.
Jag vill leva ett fritt liv på mina villkor. Det är min strävan. Jag är fortfarande inte där, men jag är i alla fall på väg.
Vill du följa mig i mina tankar om entreprenörskap och livet i allmänhet så kika in på http://blogg.yourlife.nu/marlena-batist/ där jag bloggar om jakten på frihet och att driva eget på resande fot. Just nu är jag i Thailand men funderar på Burma snart…
Som jag tidigare påpekat så börjar vi bli lite trötta på thaimat och att det inte riktigt finns det man vill ha i 7 Eleven butikerna här nere. Men igår blev vi glatt överraskade då vi under V75-kvällen blev bjudna på lite svenskt. Knäckebröd med kaviar, Ahlgrens bilar och bullens pilsnerkorv (jag gillar ju inte korv men Tore blev supernöjd).
Bullens pilsnerkorv med Johnny’s senap
Knäckebröd med Kalles kaviar.
Ahlgrens bilar.
Nu är det faktiskt bara nio dagar kvar för oss här i Thailand..känns lite skumt men samtidigt väldigt kul att komma hem! Vi börjar bli klara här nu =p
Hej!
Jag heter Sara och är 24 år. I september 2010 flyttade jag och min pojkvän utomlands. Vi har bott på Malta i snart två år med en avstickare till Thailand tre månader våren 2011. Vi medverkade då i Paradise Business Camp på Koh Chang och i Kamala, Phuket. Här kan du läsa om livet på Malta, hitta en del information om Thailand och följa mig i mina studier utomlands på distans.
Jag har en kandidatexamen i företagsekonomi med inriktning på marknadsföring och läser nu till fastighetsmäklare på distans. Min pojkvän är civilingenjör i industriell ekonomi och driver nu eget företag. Tidigare bloggade vi båda två här men nu är det främst jag som bloggar om vardagen här på Malta. Min pojkväns blogg hittar du här: torefriskopp.se
Ett nätverk jag skulle vilja vara med i men alltid stått utanför är Yeos, Young Entrepreneurs of Sweden. Ett nätverk med otroligt drivna människor som alla driver företag. Jag har alltid tänkt att jag ska gå med men har hela tiden skjutit på beslutet.
Till och med Aftonbladets löpsedel hånar oss
Fikagott!
Fruktansvärt tomt på tonfiskmackehyllan!
Imponerande siffror
Idag har vi en gästbloggare, Marlena Batist som är med oss här nere på 
Bullens pilsnerkorv med Johnny’s senap
Knäckebröd med Kalles kaviar.
Ahlgrens bilar.