När vi anlände till Thailand den 17e Januari såg vi många nyårsdekorationer. På restauranger, hotell och i butiker hängde det glittriga skyltar där det proklameras ”Happy New Year”. Nu, snart en månad senare, hänger skyltarna fortfarande kvar. Thailändarna firar nämligen nyår tre gånger om året.
I Thailand firar man det västerländska nyåret, det kinesiska nyåret (som i år, 2011, inföll 2 feb) och det buddistiska nyåret (som är nån gång i April).
Förmodligen är det därför de låter dekorationerna hänga uppe mellan firandena.
Efter snart två månader i Thailand har vi märkt ett genomgående tema på maten vi äter. Thailändarna gillar lök. Alla maträtter består till viss del av stora lökskivor. Ibland är nästan hälften av de friterade grönsakerna lök.
De gillar lök så mycket att de till och med har det i maträtter där de inte borde vara. Vad sägs om en Spaghetti Carbonara bestående av bacon, ost, ägg, grädde och…. tjocka lökskivor?
När man går på indisk restaurang här nere kan man lista ut nationaliteten på kocken. Om Kyckling Tikka Masalan innehåller mer gul lök än kyckling vet man att kocken inte är äkta indier utan Thai ( Tikka Masala ska inte innehålla gul lök).
I Thailand säljer de nagellack på en del Seven Eleven. Billigt är det också. 19 baht (dvs 4,5o kr) för ett nagellack! Jag har i och för sig inte köpt nåt nagellack från Seven Eleven än (konstigt jag vet) men jag köpte två när vi var i fiskebyn Bang Bao på Koh Chang. Anledningen till att jag bara köpte två var för att testa kvalitén men nu ångrar jag att jag inte köpte fler där och då, det är nämligen väldigt bra kvalitet på dem.
Igår när vi skulle gå hem gick vi förbi The Café By Zen och inne i caféet så har de ett bord med lite böcker (många på svenska eftersom det är mycket svenskar här i Kamala) som man tydligen får ta med sig hem och läsa. Jag tog två och hoppas att de ska vara bra.
Jag gillar att läsa men det blir inte av så ofta. Egentligen handlar det bara om att ta sig tid att börja (i alla fall för mig) för får jag bara tag i en bra bok så blir jag ofta snabbt fast i den.
Champagneflickan av Caroline L Jensen (baserad på en sann historia) och Bedragen av Katarina Janouch.
Någon som läst den ena eller den andra av dessa böcker? Vad tyckte ni i så fall?
Tore och Pelle har hoppat bungy jump! Såå jävla braaa!
Jag och Fia nöjde oss med att titta på. Jag funderade på att hoppa men blev lite osäker när jag kollade på alla videos på youtube igår kväll. På alla andra platser i världen som jag kunde hitta (t.ex. Nya Zeeland, Australien, Canada och Sverige) så har man en sele på sig när man hoppar men här i Thailand sitter man endast fast i fötterna. Vill såklart testa nån gång, men tror det får bli på en annan plats än i Thailand, kan ju trösta mig med att jag i alla fall har hoppat fallskärm =p
Jag filmade nerifrån och här är resultatet:
Det filmades även uppifrån men filmen blev lite hackig, får se om vi lägger upp den sen.
När vi svängde ner i parkeringsgaraget till Jungceylon i phuket första gången blev vi väldigt häpna. Det såg inte alls ut som vi var vana med. Det var väldigt ont om bilar vilket vi dock snabbt insåg orsaken till. Eftersom vägarna är fyllda med vespor måste ju parkeringsgaragen också vara det.
Att parkera i ett parkeringsgarage avsett för vespor är en upplevelse i sig. Man åker i en trång labyrintliknande gång med parkerade vespor utmed sidorna. Det är en stor utmaning att klara 90-graderssvängarna utan att trilla eller krascha in i en felparkerad vespa. Samtidigt som man försöker hålla balansen ska man spana ut efter en parkeringsbar yta i havet av asiatiska tvåhjulingar. Inte helt lätt kan jag säga.
Ser betydligt bredare ut än det egentligen var.
Havet av asiatiska tvåhjulingar.
Till skillnad från några andra turister, som förmodligen blir tvungna att investera i en mopeds högersida, lyckades vi ta oss ur garaget utan att krocka. :-)
Skönt att kunna stryka ”Parkera i mopedgarage” från sin bucket list.
Det vanligaste fortskaffningsmedlet i Thailand verkar vara vespa. Överallt ser man turister och thailändare susa fram med sina 60-kubiksraketer.
En vanlig syn är hur hela familjen sitter på en enda liten vespa. Mamma, pappa, barn, ryggsäck och hund sparar koldioxid genom att samåka på samma lilla moped.
Det verkar som att thailändska barns uppväxt till 30% består av att sitta på en mopedbarnstol i rusningstrafik. Javisst, det finns mopedbarnstolar. Både färdiga att köpa och hemmabyggda som denna:
Mopedbarnstol
Då är det kanske inte så konstigt att thailändarna är lite bättre på att köra moped än turisterna på besök…
Hej!
Jag heter Sara och är 24 år. I september 2010 flyttade jag och min pojkvän utomlands. Vi har bott på Malta i snart två år med en avstickare till Thailand tre månader våren 2011. Vi medverkade då i Paradise Business Camp på Koh Chang och i Kamala, Phuket. Här kan du läsa om livet på Malta, hitta en del information om Thailand och följa mig i mina studier utomlands på distans.
Jag har en kandidatexamen i företagsekonomi med inriktning på marknadsföring och läser nu till fastighetsmäklare på distans. Min pojkvän är civilingenjör i industriell ekonomi och driver nu eget företag. Tidigare bloggade vi båda två här men nu är det främst jag som bloggar om vardagen här på Malta. Min pojkväns blogg hittar du här: torefriskopp.se
Mopedbarnstol